Senare samma kväll....
Jag lutade mig mot väggen i sängen och stirrade på mobilen framför mig, Harry's telefonnummer så gott som skrek efter mig. Jag tvekade - vilket jag hade gjort den senaste timmen - innan jag försiktigt klickade på "send message"
To "Haz"19:53pm: Hey, It's Annie :)  

Mitt hjärta slog ett dubbelslag. Jag reste mig upp ur sängen och slet av mig de tighta jeansen jag haft på mig under dagen och satte på mig ett par slappa pyjamasshorts. Det dröjde inte länge förrän sms-signalen plingade till och jag slet snabbt till mig mobilen.

From "Haz" 19:55pm: Hey! I was wondering if you'd ever text, haha. What are you up to? x. 

To "Haz" 19:56pm: Nothing really, sitting on my bed with the phone, haha. And you? :) x 
From "Haz" 19:58pm: Same here actually, but with my boys ;) By the way, is it possible for you to be at Starbucks 6pm tomorrow? x.

Jag bet ihop käkarna och tittade tveksamt på texten. Det var något med Harry som jag fastnat för. Det var svårt att förklara. Att han en gång varit min största idol var inte grejen. Att han just nu satt tillsammans med Niall, Liam, Louis och Zayn i en soffa var obegripligt, ändå var det inte det som gjorde att jag ville fortsätta prata med honom. Det var en ny känsla. 

To "Haz" 20:00: Yeah, absolutely! Why? x 
From "Haz" 20:04pm: I'm just a bit interesting, wanna hear more about you! x. 
------------------------------------------------------------------
- Ey Harry?
Zayn kastade ett chips mot mitt håll och jag fångade den skickligt med tungan. 
- Yeah! utropade jag glatt och skrattade.
- Who are you texting man? We're playing Fifa here! klagade Niall. 
- I'm coming, mumlade jag. 

Alltså, Starbucks klockan 6 imorgon. Shit, den där tjejen hade fastnat i mitt huvud. Jag var nyfiken, vad var det hon hade att berätta egentligen?  
- Harry, seriosly, c'mon! sa Louis högt. 
- Wait, muttrade jag. 
Liam kom och satte sig närmare mig. För nära.
- Annie? Annie who? Han blev genast seriös. 
- "Annie Nothing", försäkrade jag honom om.
- Oh, alright, fnissade han.
Det är klart att han inte skulle bry sig om vad jag sa. 

- My thumbs are hurting, klagade Niall. We've played for like 2 hours and all Harry's doing is texting. 
Niall reste sig upp ur soffan, sträckte på sig och gick in till hans sovrum. Han kom tillbaka några sekunder senare bärandes på en gitarr. 
- Niall, no... protesterade Zayn. 

Med lite klagomål från olika håll slutade det med att Fifa var avstängt och vi satt utspritt tillsammans med Nialls gitarr. (Sätt gärna på little things för mer feeling^^) Niall tog de första ackorden och Zayn var snabb med tonerna. 

- Your hand fits in mine like it's made just for me, but bear this in mind it was meant to be. And I'm joining up the dots with the freckles on your cheeks, and it all makes sense to me.
Liam tog ett snabbt andetag och körde sitt solo. 
- I know you've never loved the crinkles by your eyes when you smile. You've never loved your stomach or your thighs. The dimples in your back at the bottom of your spine, but I'll love them endlessly.
Zayn hängde på och de sjöng refrängen tillsammans.  
- I won't let these little things slip out of my mouth. But if I do, it's you, oh it's you they add up to. I'm in love with you and all these little things.
Louis harklade sig.
- You can't go to bed without a cup of tea and maybe that's the reason that you talk in your sleep. And all those conversations are the secrets that I keep, though it makes no sense to me. 
- I know you've never loved the sound of your voice on tape. You never want to know how much you weigh.
You still have to squeeze into your jeans, but you're perfect to me, sjöng jag hest. 
Vi sjöng refrängen innan det var dags för Nialls solo. 
- You'll never love yourself half as much as I love you. You'll never treat yourself right, darling, but I want you to. If I let you know I'm here for you. Maybe you'll love yourself like I love you, oh.

Vi sjöng klart låten och Niall drog det sista slaget med sitt plektrum. 
- We should do that more often, sa Zayn. 
- It reminds me of the bungalow-time, log Liam. Just us and the guitar. 
Plötsligt plingade min mobil till igen.
- Though I do wanna know who that is! skrattade Louis. 

---

---

Tjoho, 1 dag mellan kapitlerna, aplåd till mig!  

Vill säga tack ännu en gång, och en sak till; jag har inga "kommentarskrav", vill bara att så många som möjligt ska kommentera vad ni tycker. Med tanke på att det är runt 60-100 varje dag som läser :) 
So, 20 till nästa, pleaase?