- Annie Davies! röt någon.
Jag hoppade till och höjde försiktigt huvudet. Mrs Adams stod några decimeter framför mig och med ens förstod jag att jag somnat mitt under mattelektionen. För en gångs skull kommer jag i tid, och då somnar jag... typiskt.
- I'm sorry Mrs Adams, it won't happen again. Jag tittade bort för att inte börja skratta åt hennes buskiga ögonbryn och det stora svarta håret.
- We... började hon, men avbröts av den höga signalen av ringklockan. Det var rast.
Jag plockade snabbt ihop mina saker, trängde på mig jackan och sprang ut genom dörren. 
- Wait, Ms Davies! skrek min lärare, men jag struntade i henne. 
Väl utanför skoldörren satte jag mig på trappan och tog fram min telefon. Ett sms från Harry välkomnade mig hjärtligt. 

From "Haz" 08:38: Hi, I just thought that maybe I should pick you up tonight? It's pretty cold outside now. :)
To "Haz" 08:39: Aw, that's sweet of you! But I can walk :) 
From "Haz" 08:41: Naaah, I insists! x

Jag gav upp och smsade min adress till Harry. 

Jag kämpade mig trött igenom skoldagen innan klockan blev 15:45 och det äntligen ringde ut. Jag skyndade mig ut genom skolans port och småspang enda hem. 
- Is somebody home!? ropade jag ut i lägenheten, även då jag visste att mamma jobbade vid det här laget.
Jag tog fram en skål och fyllde den med mjölk och flingor. Ivrigt tog jag en sked innan jag bar med mig flingskålen in till mitt rum och ställde den på skrivbordet.
- Okay. Clothes, sa jag upphetsat för mig själv och började rota igenom garderoben. 
Jag tog stressat på mig en stor, vit stickad tröja och en vinröd scarf. Jag pillade i örhängen i örsnibbarna och rufsade till mitt korta hår. Det fanns liksom inget annat att göra med det.
Jag lät skeden dyka ner i flingorna och föste hungrigt in den i min mun. Klockan var 16:54, om en halvtimme skulle Harry dyka upp. Mitt hjärta började klappa vilt. Jag gick in på toaletten och suckade medan jag stirrade mig själv i spegeln. Jag böjde mig ner och tog fram min nessesär, sminkade mig snabbt och lade sedan ner den igen. 
Plötsligt öppnades dörren.
- Um, hello? ropade jag ut i hallen.
- Hi honey, I'm home early today! hördes mammas röst. 
Jag suckade och gick ut till henne. 
- Where are you going? frågade hon misstänksamt när hon möttes av mitt sminkade ansikte. 
- Out, svarade jag kort.
- Yeah, but with who? 
Jag bet mig själv i läppen och försökte för allt i värden komma på en bra ursäkt. 
- John! sa jag snabbt. 
- Oh! mumlade hon. 
Jag böjde mig ner och knöt på mig mina svarta skor. Hade jag allt med mig...? Mobil, pengar... Ja, allt var nog med. 
- Well, I must be going! sa jag högt. I won't be to late! 
- Okay, have fun.
Jag satte på mig min kappa och drog en mössa över huvudet innan jag försiktigt öppnade handtaget. Innan jag började gå ner för trapporna så kollade jag min mobil en sista gång. 17:27, perfekt. 
När jag öppnade ytterporten så drog jag genast efter andan, en vit bil stod parkerad utanför. Harry stod lutad mot bilen och tittade genast åt mitt håll när jag kom. 
- Hey! ropade han. 
Jag rodnade. 
- Hey, have you been waiting long? frågade jag. 
- Nah, I was early! Well are you coming? skrattade han. 
Med hjärtat utom kontroll gick jag ut till harry som öppnade bildörren åt mig. 
- Ladies first! 
- Thank you! 
Jag satte mig på det sköna bilsätet och Harry likaså. 
- I thought I would ask you, is it okay for you to be at my place or something? Starbucks is so... open, avslutade han. 
- Of course! 
Vi skulle alltså vara hemma hos honom. My God. 
- Thanks, log han. 

Vi åkte i 10 minuter tills vi kom till en lägenhet som liknade min. 
- Are you living here alone or... började jag.
- Yeah, for now. 
Vi gick ur bilen och upp till Harrys lägenhet som visst var 100 gånger så stor än min. Harry log överdrivet och slog ut med armarna.
- So, what are we gonna do? 
- I don't know, skrattade jag. 
- Well, at first I really want you to tell me more about yourself. 
Vi satte oss i soffan med en chipspåse i högsta hugg. 
- Well, where am I supposed to start? famlade jag. 
Harry svarade inte, bara satt där och log. Han svalde.
- Let's pretend that you're telling your lifestory for a new diary, sa han lungt och borrade in sina smaragdgröna ögon i mina. 

---

---

Tja, I don't know. Kort blev det, men det hade blivit lite konstigt om jag skulle fortsatt så ni får förlåta mig! Har riktigt svårt för det här med början på noveller. Men, det ska nog gå bra när vi kommit en bit! Redan nästa kapitel kommer ni nog inte vilja missa, en massa saker kommer att hända, ba dum tss. 
Hoppas ni gillade den i alla fall, 25 till nästa pretty please?