Plötsligt kände jag en kall droppe landa på mitt huvud. Vi tittade upp båda två och möttes av vita flingor som dalade ner. 
- Snow in London? utbrast jag.
- The first of november!? inflikade Harry. 
Snön lade sig som ett vitt täcke över parken och lyste vackert upp den svarta himlen. Det blev om möjligt kallare, inga människor syndes på gatorna längre. 
- Where are the other boys? frågade jag plötsligt. 
- Uhm, they left my apartment this morning, I think they're at Louis' place by now. 
- Oh. 
Harry tittade hastigt på mig och bet sig i läppen.
- 2 minutes left, viskade han.
"Until?" tänkte jag. Vad skulle hända klockan 9? 
- Close your eyes, sa han. 
Jag tvekade inte innan jag gjorde som han sade medan klockan passerade nio. I några sekunder blundade jag och kände Harrys ögon titta på mig. 
- Now, open them. 
Jag kisade innan jag öppnade ögonen och möttes av ljusen från träden som slogs imot mig. 
- Wow, fick jag fram. 
De hundratals ljusslingorna lös upp hela parken i olika färger och stämningen blev magisk.
- It's so beautiful, viskade jag.
- I know, svarade han utan att släppa blicken från mig. 
Min telefon vibrerade till och störde stämningen. Jag släppte motvilligt en av Harrys händer och rotade fram min mobil. 

From "Mom" 21:00: I'm going out tonight, I'll be home tomorrow morning. And you, go home. I want to know that you're safe this time. 

Jag svalde innan jag snabbt svarade.

To "Mom" 21:00: Okay, have a good time

Det tog inte lång tid att gissa att mamma skulle ut på dejt och lämnade mig hemma. 

- Who was it? frågade Harry oroligt. 
- My mom, I have to go... sa jag, även då det gjorde ont att säga så. 
- Why? 
Tja, varför? Vad skulle jag svara på det? Jag kunde inte gärna berätta vad som hände ute på gatan för några dagar sedan.
- She's out on a date and she want me to be home. She's pretty protective as I'm the only one she's got. 
- So nobody's home tonight? frågade han.
- No... why? 
- Why can't... började han. Why can't I come with you? 
Mitt hjärta började banka. Åh, jag ville detta so bad. Men tänk om mamma skulle komma hem för att hämta något? Eller om dejten blivit inställd. Hon trodde ju att jag var med John, inte en kändis. 
- I don't know... 
Jag tittade ner i marken och tvekade. Harry tog min hand igen för att jag skulle titta upp. Det gick en ilning i min kropp. Det var som om den bestämde mig för att Harry skulle följa med.
- Okay, sure. 
Harry log lättat. Han reste sig upp och tog min hand.

----------------------------

Vi gick genom parken tillbaka till Harrys lägenhet och tog bilen hem till min. Innan vi gick i genom dörren så kikade jag in och ropade. Men ingen svarade, vilket betydde att vi var alldeles ensamma. 
Konstigt nog var min lägenhet snäppet större än Harrys. Jag gick in till mitt sovrum medan Harry gick husesyn. Jag satte min iphone på laddning och slängde ner min dagbok under sängen. 
- Woah, your apartment is totally awesome! ropade han från vardagsrummet.
Jag skrattade.
- Come here! ropade jag tillbaka. 
Han ställde sig i dörröppningen som om han ville visa hur snygg han var, och det var inget jag behövde tveka om. 
Jag flinade och lade mig på rygg på sängen med telefonen i händerna. Harry kom fram och tog den snabbt ur mina händer. 
- No, Haz! jag försökte snabbt slita den till mig utan att lyckas.
Harry hade lagt sig på mage och hållde på att titta igenom min mobil. Min blick for ner på Harrys bakficka där formen av en Iphone syndes. Jag log och drog försiktigt ur hans mobil ur fickan. Konstigt nog märkte han inget. Vi låg åt olika håll och tittade igenom varandras mobiler. Jag fann mig själv titta igenom Harrys kontakter. Eftersom att jag hette Annie var jag en av de första på listan. Jag tittade stumt på mitt namn som han sparat som "Annie ♥". Jag log och gick tillbaka till startsidan. Över 100 000 nya interaktioner på Twitter och Instagram. Det kändes nästan lite farligt att hålla i Harrys telefon. Om jag gjorde ett feltryck så skulle hela världen veta om det. Jag valde att skippa dem apparna, han var ju ingen man kunde facerapa direkt. Istället vände jag mig om och lade huvudet på kudden bredvid Harry. 
- What are you doing? frågade jag nyfiket. 
- Nothing... Are you warm now? frågade han hjärtligt. 
- Yup, svarade jag och tog hans händer för att visa hur varm jag var.
- Wow, you're really hot, skrattade han.
Jag höjde ena ögonbrynet.
- I see what you did there, huh. 
 
Det blev plötsligt tyst. För tyst. Harry tittade på mig, bet sig i läppen och såg allmänt bra ut. Jag tittade på honom och bara väntade på att något skulle hända. Jag ville att något skulle hända, men samtidigt inte. Visst, Harry var en kändis och därför kändes det som om jag redan visste hans personligheter. Men han hade bara känt mig i 2 dagar. Därför var det konstigt att han ville stanna hos mig. Det var ju inte så att mitt utseende avgjorde saken.
Harry bokstavligen stirrade på mina läppar, det var som om han hade fastnat med blicken. Han smekte med pekfingret på min haka och böjde sig fram.
Det var inte första gången direkt. Men när jag närmade hans läppar, slöt ögonen och slutligen kysste honom, så kändes det inte verkligt. Harry tog tag runt min midja och fortsatte kyssen som blev allt mer intensiv. Mina tankar fanns hos Harry, ingen annan stans. 
Jag andades ut och lutade huvudet mot Harrys bröst. Någonstans där borde jag ha somnat, för när jag vaknade vid midnatt hörde jag någon ute i hallen. Harry sov medan jag drog efter andan och paniken spred sig. Jag knep ihop ögonen och väntade på mammas reaktion.
- Fuck, viskade jag i Harrys tröja. 

---

---